Lucas

Den här pojken som kom till världen den 2 Juli 2005 har gett oss så mycke glädje så det går inte med ord att beskriva. I dag är det 1 år sedan han fick åka ambulans akut till sjukhuset efter att ha slutat andas när han fick feberkramp och dessutom fick dessa svt-attacker som han nu äter medicin för.
Det kändes lite gruvsamt att gå å lägga sig i går kväll men förståndet segrade och jag somnade relativt ovaggad. När jag vakna i morse var det första jag gjorde att kolla läget inne hos barna, iofs så gör jag det varje morgon men det kändes lite speciellt att göra det i morse. Var så skönt att se att allt var som vanligt i deras rum.
Idag har vi varit till Psykologen för förberedande samtal. Det gick bra tror jag iaf. Hon var väldigt lätt att prata med och det var skönt att Gubben var med så vi kunde kolla med varann. Det känns så konstigt, jag vill inte tro att det är något fel på Knöbben men förnuftet säger att det är det. Men den utveckling han visat sedan han fick glasögonen går knappt med ord att beskriva. Från midsommar fram tills nu har han dragit iväg i både tal och handling så man hinner nästan inte med. 4 ords meningar bara sprutar ur honom och han säger ord som man inte trodde att han lärt sig. Han har även blivit mycke stadigare när han kutar runt här hemma, kan juh bero på att han nu ser när saker ligger i vägen.
Tänker mycke på hur svårt han måste ha haft det när han var liten och ingen förstod att det var nåt som var fel. Vilken kille vi har, vilka hinder han tagit sig över. Mycke har fått sin förklaring genom glasögonen och medicinen men ändå. Våran kämpe.

Tänk vilken tur han har våran son som har så fina vuxna vänner som mer än gärna tar med honom på sånt här. Är det inte skotare han får åka så är det trailer, timmerbil, hjullastare, jordbrukare, you name it. Ett stort tack till alla våra vänner som nu även är Lucas vänner och tycker om honom lika mycke som vi gör.






Sen har vi våran gojänta. Hon gör inte mycke väsen av sig och verkar från första stund ha förstått att storebror tar lite tid och att man inte alltid kan hjälpa henne på studs. Tänk att hon snart är 1 år. Otroligt.