onsdag 17 februari 2010

Jodå, jag är kvar. Har bara brytt mig om annat ett tag som jag känner har vare viktigare än att sitta här på bloggen. Som vaddå, tänker väl ni då.
Jo jag har legat i sängen å skakat, suttit i soffan å skakat, kutat på sjukan i tid å otid, surrat en hel del i telefon med vänner, bekanta och sjukvården. Så jag har haft fullt upp som ni ser.

Ok, jag kanske ser ut att ha piggat på mig och det har jag väl på sätt och vis också, bara det lilla avbräcket att inget får bli på något annat vis än jag tänkt mig, inget får avvika från det normala eller invanda. Hjälp är på väg både i tablettform å psykologform så förhoppningsvis så är jag snart på rätt köl men det kommer nog att ta lite tid. Men det får ta den tid det tar bara jag blir bra å vågar gå på bio.

Skulle ju på bio i söndags med en kompis, när det var dags att åka så krampa hela halsen ihop så Kricken fick ringa å avboka. Efter en stund så släppte det. Igår vart det lite annorlunda mot vanligt å då var den förbannade klumpen i halsen tillbaka på nolltid.

Tur att man har dessa två solstrålar och en gubbe som borde få nåt slags pris för att ha vare min klippa den här tiden. Älskar honom över allt annat på denna jord, ja näst efter barnen då :)