Psykologen

Jaha, så har vi varit hos Psykologen idag då. Lucas fick göra några fler tester och så pratade vi lite om vad som ska hända framöver. Det hon har sett nu är att han har någon form av någonting. Åh så mycket klokare man blev. Efter nyår skall hela familjen träffa henne igen och diskutera vad som ska göras för vår lilla herre. Helt klart redan nu är att han ska få börja på Habiliteringen i början på nästa år. Hon undrade hur jag kände inför allt det här och jag svarade precis som jag känner. Klart man är orolig över vad det är för "fel" men Lucas humör, godhet och charm överväger allt. När jag sagt det så säger Psykologen att man tycker så mycket om Lucas och han tar sig rätt in i hjärtat på en. Så hade även fröknarna på Dagis uttryckt sig. Sånt värmer ett oroligt modershjärta. Han ÄR juh världens charmigaste lillknöbb, och oavsett vad som händer så kommer han att vara det. Även när han är 15 och har börjat tjuvsnusa och kommit hem full första gången. Även när han är 35 och skotarförare åt Helgumsgruppen (om den finns kvar, skogen alltså) eller vad han nu hittar på i sitt yrkesliv. Han är våran lillknöbb och så är det bara.

När vi var klara hos Psykologen så gick vi på BVC. Mot alla odds så var Birgit där idag. På morgonen så hade dom avtackat henne och i samma veva undrat om hon kunde hoppa in extra idag för att hon som skulle jobba hade vård av barn. Gud så glad jag blev att hon var där. Fick tacka henne ordentligt för hjälpen vi fick för två veckor sedan. Utan henne där hade jag nog knäat. Hon tog juh tag i allt när Lucas fick feberkramp. Tror att hon blev glad över att jag tackade henne så översvallande. Hoppas verkligen att vi träffar henne fler gånger. Lucas väger nu nästan 17 kilo och är 105 cm lång. Molly väger nästan 11 kilo och är 81,5 cm lång. Träffade en Helgumsmamma där också som inte kunde tro sina ögon när hennes 7 veckors bebis vägde 5400gram, hon tyckte att han var jätte tung...När Lucas var 4 veckor precis så vägde han 5625gram...Han var stor.

Molly lyckades bryta sönder Lucas glasögon i eftermiddag. Ena skalmen gick av. Typiskt. Jag och Lucas tänker blåsa ner till optikern i morgon och hoppas på det bästa att dom har reservskalmar hemma och att glaset har kommit så dom kan passa in det också.

Lite tidigare i kväll så ringde svärfar och ville låna en dunk så han kunde tanka den för att sedan tanka traktorn. Gick ut och leta reda på en dunk och sen tog jag och skottade av gården. Var faktiskt jätte skönt att få vara ute en stund och jobba lite. Väldigt vackert i kväll, ett lätt snöfall och några minusgrader. Varför har jag inte en skoter? Iofs så har jag inte kunnat nyttja den i kväll och i morgon har jag inte tid och helgen jobbar jag så det är nog lika bra att jag är utan...

Har slagit in lite julklappar ikväll. Upptäckte att Molly skulle ha fått något mer, hon har tre paket och Lucas har fem. Kanske inte har någon betydelse nu när dom är så små men rätt ska vara rätt. Ibland känns det som att Lucas får allt och att Molly blir utan både när det gäller saker och när det gäller tid. Hon bryr sig juh inte om saker och vad hon leker med ännu men jag har ändå dåligt samvete. Kan tänka mig att det där samvetet får man leva med i många år till, det är iaf vad jag har hört.

I kväll när Molly lagt sig så hade jag och Lucas jätte roligt. Vi sjöng och skojade så det var nästan risk att vi skulle väcka lillgumman. Har ni hört låten om hajarna? Den gjorde vi iaf om så istället för att sjunga om mammahaj och pappahaj osv så satte vi in namn på dagisbarna och familjen där istället. Lucas skratta så han kikna. Jag älskar verkligen när man kan få honom på sånt där skratthumör. Det är iofs inte särskilt svårt. Ibland räcker det med att man säger ett ord som han tycker låter kul så brister han ut i sitt underbara skratt. Ett sånt ord var när mormor sa "Kyss kattrompa", han ville hela tiden att Mormor skulle säga det en gång till och så skratta han lika gott varje gång. Nu är inte det ordet så kul utan nu ett tag har det varit ordet Tokfrans som fått honom alldeles fnittrig.
Kan nästan tänka mig att det första han vill göra i morgon är att vi ska sjunga hajvisan igen.

Jag har fått elda idag också. Fick lite sura miner i dag för att jag inte hade fyllt tankarna nog i går kväll. Men i kväll har jag fått upp dom i lite över 80 grader både uppe och nere. Nu måste han juh bli nöjd...Men jag har säkert ställt till det så att pannan har sotat hejvilt istället. Men varmt har vi iaf och det är huvudsaken tycker jag. Det är väl bara att sota en extra gång så är sotproblemet ur vägen.

Men jag som hade tänkt lägga mig tidigt i kväll. Fasen också, det blir aldrig som man tänkt sig. Molly har inte fått någon välling än och det är alldeles tyst uppe. Undrar om jag ska göra ett prov i kväll å ge fasen i den där flaskan. Hon kanske inte behöver den längre. Men samtidigt så kanske hon vaknar när jag sover som skönast och då är det jobbigt att kliva upp...Nog bäst att jag gör lite välling ändå för att vara på den säkra sidan. Kan ge fasen i vällingen en annan kväll när jag inte är lika trött som nu och verkligen behöver min sömn. Så får det bli.