Pop-corn och saft alltså. Det satt Molly och jag framför tv:n igår kväll och mumsade på. Hon försökte även mata Balder med båda sakerna. Han var inte direkt intresserad, men hon testade flera gånger. Gullungen våran.
Igår var vi på kalas. 20-års kalas. Jätte kul att åka dit hela familjen men super stressigt för oss föräldrar. Tur att Kricken är lugn av sig. Efter en stund var jag halv i grin och kände bara att nu åker vi hem. En trasig blomkruka och en kraschad efterrättsskål. Att så lite kan få en att känna sig som världens sämsta mamma med stora problem när det gäller barnuppfostran. Nu har väl detta kunnat hända vilket barn som helst här i världen, men nu hände det vår Lucas och kalla mig gärna fånig men när sånt här händer mest varje gång vi åker någonstans där han inte är van att vara brister det tillslut. Man vet inte längre om man kan åka iväg någonstans för att det händer alltid något "dumt". Men vi måste juh för att han någongång ska lära sig. Men det är fruktansvärt psykiskt påfrestande. Det gäller att välja vilka man hälsar på. Detta gör mig jätte ledsen. Känns som att man är lite av en fånge. Det är lättare när folk kommer hem till oss. Här är Lucas van allt och på sin planhalva.
Jaja nog med självömkan.
Idag har jag jobbat första dagen för sommaren. Känns otroligt skönt måste jag säga. Nu vet jag vad jag har att göra ända fram till den 19 Augusti. Sen är det väl bara att hoppas på att den där "bil" tillverkningen kommer hit och att man får jobb som montör.
Nu dags för röjning och sovning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar