Förra veckan öppnade jag en dosa snus som inte hade någon form av vätska i sig. Tänkte att jag häller väl i lite vatten så den blir blöt men Kricken tyckte att jag skulle ringa och klaga så då gjorde jag det. Den trevliga människan på Kundtjänst ville att jag skulle skicka in dosan så då gjorde jag det. Igår damp det ner ett litet paket i postlådan innehållandes sex stycken snusdosor. Mycket angenämt.
Den här veckan har varit bra ur jobbsynpunkt. Har varit i köket, tisdag, onsdag och torsdag och i morgon kväll jobbar jag i vården. Skönt. Har fått ganska mycke gjort på jobbet, frostat av frysar och grejat på. Det är så kul att vara där så även om man är trött så går det bra.
Barna har haft så kul på Dagis att dom inte velat åka hem när jag hämtat dom på eftermiddagarna. Idag slapp dom galonkläder och stövlar, det blev joggingskor och överdragsbyxor istället. Inte lika varmt och säkert mycket bättre. Andas lite mer än galonisar. Det har torkat upp bra runt Dagis i år och det finns bara en snöhög där som inte är särskilt stor längre och nu är det mest sandlådan och kanan som drar för barna. Snön verkar dom ha fått nog av.
Fick även brev från försäkringsbolaget i går. Ett kostnadsförslag som jag tror att vi nappar på. Måste åka och köpa färg någon dag och allt annat som behövs. Nu är juh bara frågan vad i rackarns vi ska ha för färger och vilka tapeter och vilken matta vi ska välja. Men vi lär säkert hitta något vi gillar.
Lucas och Molly sitter och tittar på Playhouse Disney och väntar på middan. Den dröjer ett tag tyvärr, jag är lika hungrig som barna så jag hoppas att kycklingen blir klar fort som ögat. Inte att hoppas på allt för mycket kanske men hoppet är väl det sista som överger människan.
I morgon ser jag framemot att få sova lite längre men bara för att jag gör det så lär juh barna vakna typ samma tid som jag har väckt dom nu i tre dagar. Tack och lov så har sandlådan här hemma äntligen tinat fram så nu kan man vara ute och leka i den. Jag måste ta tag i förrådet igen. Det står kartonger och påsar med kläder överallt. Om det nu ändå inte ska bli fler barn här så kanske man skulle ha donerat en massa. Spara det som man har mest minnen från och som barna kan ha glädje av när dom blir stora. Några plagg som jag hade när jag var liten har passat perfekt på Molly trots att dom är 35 år. Bland annat en jätte gullig hatt/mössa som var perfekt förra sommaren. Om vi har tur kan hon ha den även i år.
På måndag ska jag åka till KusinFrissan och kapa av mig lite hår och tillsätta lite färg. Känns otroligt välbehövligt.
I helgen kommer vi nog mest att befinna oss på vebacken. I den mån det är möjligt med dom här ungarna. Jag vill också hjälpa till men det är svårt för någon måste vara med Lucas och Molly. Orkar juh inte vara där själv när det finns rätt grova stockar som ska lyftas upp på klippen. Tur man har en stor och stark karl som orkar men ibland tror jag det mest beror på tjurighet från hans sida. Så i det här fallet är det väl bra att vara tjurig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar